Följ med på rond längs bakre delen av bålen, från halsen till svanskotan - ditt viktigaste bevakningsobjekt. Ryggbesvär är vanliga och uppstår ofta av felaktig belastning. Bovarna är långvarigt sittande eller enformigt upprepande av rörelser eller lyft.

Avsnittet hämtat ur Handbok för väktare 6. Arbetsmiljö Copyright © BYA, 2005, bearbetat och kompletterat av Jan-Erik Ståhl www.ergomore.se

Stående
Belastningen på ryggen är mindre vid stående än vid sittande. Detta förutsatt att man står upprätt och låter ryggraden inta sin naturliga ”S-form”. Belastningen på diskarna är då jämt fördelad, musklerna och ligamenten kan arbeta på ett skonsamt sätt. Det råder en balans i ryggraden.

Gående
Väktaren har i regel möjlighet att gå och röra på sig. Ta vara på den möjligheten. Det är skönt för fötter och ben men framför allt för ryggraden att få vara i rörelse. Rörelse ökar blodcirkulationen och ger därigenom kroppens muskler, leder och diskar en bättre näringstillförsel. Det motverkar problem som t. ex. stumhet och stelhet. Det är därför som gången gör att benen inte känns så stumma och ryggen inte blir lika trött. Vid gående ska man, precis som vid stående, tänka på hållningen: Att sträcka sig så att ryggen får sin naturliga ”S-form”.

Sittande
Somliga ser sittande arbete som fysiskt lätt, i alla fall om benen får vila. Men ensidigt och långvarigt sittande leder ofta till belastningsbesvär i framför allt nacke, skuldra och ländrygg. Begränsa besvären genom att försöka bibehålla "S-formen" Variera med aktivt och passivt sittande.

• Aktivt
  Vid arbete med tangentbord och dator ska stolen vara ganska hög. Placera dig ungefär mitt på stoldynan och dra in fötterna under stolen. Ställningen underlättas om stoldynan kan tippas något framåt. Luta dig inte mot ryggstödet.
• Passivt
  När du inte behöver arbeta aktivt vid skrivbordet är det mer lämpligt att du lutar dig bakåt, mot ett nackstöd om det finns. Sittställningen underlättas om stolen kan gungas.
• Huvudets hållning
  Belastningen på nacke och skuldra är också beroende av huvudets hållning. En ihopsjunken sittställning, där man inte orkar hålla ryggens "S-form", planar ut svanken. Det medför en ökad böjning i bröstryggen och att hakan och huvudet åker fram. Denna huvudhållning leder till att nackens leder belastas i ytterlägen och det kan ge upphov till obehag och smärta.
• Framåtböjning
  Huvudets böjning framåt när man skriver eller läser bestämmer också belastningen på nacke och skuldra. Ju mer huvudet böjs framåt desto mer måste nackens muskler arbeta för att balansera upp huvudets tyngd. Musklerna måste utföra ett statiskt muskelarbete, vilket ger försämrad cirkulation i musklerna och så småningom kan det ge upphov till muskelsmärta. Detta är vanligt om t.ex. bildskärmen är för lågt placerad eller om skrivbordet är för lågt.
• Armarna
  Belastningen på muskulaturen i nacke och skuldra påverkas också av hur armarna får arbeta. Vid arbete t.ex. med en datormus, ska armen inte vridas och lyftas för långt från kroppen och tangentbordet. Ytterligare en riskfaktor är för lågt bord, t. ex. 73 cm, vilket inte är ovanligt. När man anpassar stolshöjden till ett sådant bord sitter de flesta för lågt och får automatiskt en ihopsjunken sittställning.

Skona rygg, nacke och skuldra vid sittande arbete genom att

• inta ryggens naturliga svängar, ”S-formen”,
• sitta högt, tippa stoldynan framåt, fötterna under stolen,
• avlasta mot ryggstödet bara vid passivt sittande, gunga bakåt,
• avlasta armarnas tyngd på bordet - som i många fall behöver höjas - eller mot stolens armstöd,
• variera sittställning mellan aktivt och passivt,
• regelbundet resa sig upp och stå minst 50 % av arbetstiden.